Skiva: Juni Järvi - The Gospel

Juni Järvi måste ha lyssnat mycket på The Magnetic Fields 69 Love Songs och Jens Lekmans tidiga hits när han gjorde The Gospel. För de referenserna är så tydliga att de inte går att missa. Det låter som att Magnetic Fields valt att göra en skiva tillsammans med Jens. Men gör man ett album som låter som något som redan är gjort, gäller det att man gör det med charm, och det har sannerligen Juni gjort. Att skivan kom när den gjorde bidrar nog också till dess kvaliteter. Skivan kom 2010, men den låter som att den kom åtminstone fem år tidigare, och den verkar i en musikalisk tradition som när den kom nästan var bortglömd, och endast hade ett nostalgiskt skimmer över sig. Men när Juni gjorde The Gospel fann den här musiken samtiden igen.

 

Men inte nog med att han stjäl från storheter som Merritt och Lekman och gör indiepop som låter som om den var gjord under den period då denna genre var som allra bäst. Han har också plockat in två gästartister, som är bland de finaste vi har i det här landet: Annika Norlin och Markus Krunegård. Trots det är skivan ännu starkare i hans solonummer. Så om ni av någon anledning varken gillar Stephen Merritt, Jens Lekman, Annika Norlin, Markus Krunegård eller tidig 2000-talsindie, då kan ni sluta läsa här. Annars tycker jag verkligen att ni ska trycka på play-knappen här nedan. Och jag lovar, ni kommer att älska det.